Kommentera förslag

Jag vill ha förlag på hur jag kan förgylla dagen lite. Har redan tröttnat framför skrivbordet på jobbet. Kom med förslag på diverse äventyr och aktiviteter så får Tärningen avgöra hur resten av dagen ska se ut.

 

Slumpen heter Kaos i förnamn

Tärning, o Tärning, du nyckel till Pandorasbox. Du släpper loss mina tyglade demoner och låter dem frossa på världens sovande frukt.

 

Jag har kommit hem från min spontana utflykt till Värmland. Innan jag berättar om vad som hände, för med Tärningen till hands händer det alltid något, måste jag berätta om min ditintills absolut värsta upplevelse med Tärningen:

 

Fortsättning från ”Prisa Tärningen!”..

….Jag slog en 6:a. En siffra som det välborstade Jaget vid tidpunkten fasade över. Även om samtliga alternativ kändes påfrestande fruktade jag verkligen inför att leka härmapa mot min chef och mina arbetskamrater. Men jag tog mig i akt, och gick mot kontoret. Tärningen hade ju trots allt väckt mig till liv under de senaste dagarna.

Min t-shirt var alldeles nerkladdad av jordgubbsfläckar men det struntade jag i. Första utmaningen var Eva Linndé, kontorets sexiga lilla receptionist. Jag har alltid misstänkt att hon anställts för sin läckra kropp och har spenderat hela arbetsdagar med att fantisera om hur jag på olika sätt kan förlusta mig med hennes ljuvliga kropp.

Hon hejade glatt och men hejdade sig något när hon såg hur jag såg ut. Förvånat men fortfarande med ett leende på läpparna frågade hon varför jag som anmält mig sjuk, hon tog nämligen emot samtalet, kom till arbetet ett par timmar senare. Jag suckade och svarade: Hej, vad trevligt att se dig! Så långt var det inga problem. Jag undvek dock alla lättjefulla minspel  då jag inte lovat Tärningen något sådant. Förbittrad och förlägen fortsatte jag: Men varför kommer du till jobbet Thomas, jag trodde att du var hemma med feber”! Hon tittade på mig som om jag förnärmat henne. Jag skyndade därifrån. Jag kände hur ansiktet värmde och pulsen som dundrade i pannan. 

Följande möten, medan jag i rask takt gick mot min kontor gick ändå relativt smärtfritt. ”Hej!” Hej.. ”Jag trodde att du var sjuks.”. Jag trodde att du var sjuks…. sade jag snabbt medan jag kvickt sprang förbi. Jag stängde dörren om mitt arbetsrum och pustade ut.

Dagen flöt på sakta men jag höll mig ur skottelden på min kontor. Arbetsuppgifterna låg på skrivbordet och jag satt och sökte resmål som började på R på Internet när harmonin bröts. Det ringde på min telefon och med ett snabbt kast befallde Tärningen mig att svara. 

”Hej Thomas, det är Christer här skulle du kunna vara vänlig att…” Helvete chefen, tänkte jag. Det här blir katastrof om jag inte av avbryter honom omgående! Högt skrek jag i telefonen ‘Hej Thomas, det är Christer här skulle du kunna vara vänlig att’ innan jag slängde på luren i örat på honom. Han hann dock säga ‘komma till mitt kontor’ innan mitt bordusa telefontrick avbröt honom. Jag var smärtsamts medveten om att jag inte återgäldat de sista orden av hans fras. Jag kände nu hur fruktansvärt jobbigt det här var och jag erkänner att jag under ett ögonblick funderade på att en gång för alla sluta. Men jag ville inte ge upp! Och de senaste dagarna hade som sagt varit väldigt upplyftande för min härjade själ.

Så jag tog upp telefonen och slog in chefens anknytning. ”Ja det är…” svarade han. Jag skrek ut ‘komma till mitt kontor. Ja det är…’ och slängde på luren. Jag blev yr och svetten rann över hela kroppen. Till skillnad från mina tidigare äventyr kändes nuvarande situation bara påfrestande. Ett par sekunder senare ringde telefonen igen. Jag behövde inte titta på displayen för att veta vem det var. Jag var livrädd och stod handfallen. Jag tänkte att jag hade varit en god medarbetare under de senaste åren.. Det här är ingeting om ett par veckor…

Jag visste att jag behövde återfå kontroll. Mitt i mitt inre kaos slog det mig, och jag förundrades över hur dum jag varit som i min mest kaotiska situation inte direkt hade tagit hjälp av Tärningen. Den låg ju där på mitt bord, och innefattade all värdslig visdom. Okej, jag kan inte känna så här, Tärningen får avgöra hur jag bör reagera (givetvis fortfarande under premissen som härmapa). Jag lugnade mig och skissade fram ett par förslag:

1. Agera cool-lugnt.

2. Ombytligt. Ett axplock av samtliga övriga förslag. Växla spontant utan Tärningens hjälp.

3. Som Lasse Kroner i Bingo Lotto. Avsluta dessutom varje mening med frasen ‘vilken låda väljer du?’.

4. Känn dig skräckslagen.

5. Nervöst.

6. Intensivt.

Jag slog en 2a. Jag ansåg mig något orättvist behandlad av Tärningen men samtidigt stärkt. Jag började med cool-lugnt. Det var skönt.

Ganska snart blev det nödvändigt med ett toalett besök. Jag funderade på att kissa i blomkrukan, och började genast fundera på konsekvenserna av det för den lilla växten, men erinrade mig om att jag var cool-lugn. Med självförtroende gick jag till toaletten.

Väl klar, så var jag nervös. Jag öppnade försiktigt toadörren och stack ut huvuudet för att se om någon var där. Kusten var klar så jag smög försiktigt tillbaka till mitt rum. Där satt chefen. På min besöksstol och han hade sett mig. Jaget drabbades av akut knäsvag och helt naturligt övergick min personlighet till skräckslagen. Jag tog fast i dörren. Jag var genuint rädd. Hej Thomas sa chefen, ”kom in och sätt dig”! Jag var tyst och drog sakta handen längst väggen medan jag försiktigt gick till mitt skrivbord. Jag satte mig ner och sa väldigt tyst ‘Hej Thomas, kom in och sätt dig’ samtidigt som jag tittade ner i skrivbordet.

Han tittade en ganska lång stund på mig. Han såg inte arg ut vilket gjorde mig otroligt glad. Men glad var inget alternativ. ”Hur mår du Thomas? Jag hörde att du egentligen var sjukskriven”. Jag hoppade upp från stolen och sa högt och tydligt, intensivt, ‘Hur mår DU Thomas? Jag hörde att du EGENTLIGEN VAR SJUKSKRIVEN!!!!’. Jag tittade fort bort, jag hade inte mod att titta honom i ögonen. Jag märkte att han var irriterad. Och tacka fan för det!

Efter ett långt ögonblick reste han sig och sade: ”Jag tycker att du borde gå hem och vila ut. Ta en lång helg och och kom tillbaka på tisdag. Då skall du och jag ha ett samtal och då förväntar jag mig att du uppför dig som en vuxen..” Han avvakta som för att ställa ett ultimatum men avbröt sig och började istället att gå ut. 

Glatt och muntert med ett stort leende på läpparna svarade jag ‘Jag tycker att du borde gå hem och vila ut. Ta en lång…..’ och avslutade med ‘vilken låda väljer du?’. Efter det samlade mig i ett par minuter och gick raskt hem. Det var en helt otrolig dag. Kvällen vilken jag spenderade med min sambo var underbar. Jag mådde helt  fantastiskt.

 

Följande dag sjukanmälde jag mig, och for till Värmland. Enligt Tärningens nyck.

 

Prisa Tärningen!

Prisade Tärning jag lyder under Din fantastiska visdom, och jag vet att Du för fram mig på den obevandrade och nyupptäckta vägen! Du, o kära Tärning, är min beskyddare från alla rutiner och inrutade vanor! Utan Dig vore jag endast en träl, samhällets och samvetes förbittrade slav! Men med Din utsträckta hand kan jag befria mig från det själsliga förtrycket och omfånga hela mitt mänkliga spektrum! 

Prisa Dig! Prisa Slumpens makt!

 

Jag vaknade med nyvunnen energi. Effekterna från gårdagens framgång (och det vilda försoningssex som tillslut följde) satt sina tydliga spår i kroppen. Jag var på så gott humör att jag bestämde mig för att sjukanmäla mig från jobbet en ytterligare dag. Jag ringde och snörvlade och sade att febern nog skulle sitta kvar även i dag.

Bara en minut senare blev jag förargad över att jag kunde vara så dum att jag inte konsulterade med Tärningen innan jag ringer och sjukanmäler mig. Jag kände ett tvång att slå om det. 50/50, 123 för hemma. Tärningens andra 4:a uppenbarade sig. Typiskt, nu uppstod den något pikära situationen att förklara för arbetskamraterna och chefen varför jag trots all kommer till jobbet och dessutom ser kärnfrisk ut. Jaget var inte nöjd med resultatet men givetvis for jag. 

Jag kunde inte riktigt klura ut hur jag skulle berätta för chefen varför jag kom. Tärningen hade dessutom lett mig på ett vilospår så jag var väldigt sen. Under bilfärden upplevde jag nämligen min första kriminella handling tillsammans med Tärningen! 

En bit utanför vår bostad brukar det stå en ung grabb vid vägen som säljer jorgubbar. Jag blev befallen att köpa. Tärningen sa 3 liter och jag bad om jordgubbarna. När han räckt mig bären och bett om 90 spänn fick jag för mig att jag skulle rådgöra med Tärningen om jag verkligen skulle betala. Jag gav alternativen: 123 – Betala, 45 – Stick därifrån! 6 – Ge grabben en femhundring! 5…

Jag måste erkänna att jag tvekade väldigt länge. Det kändes fel att stjäla jordgubbar från en ung grabb som sommarjobbar. I dagens ekonomiskaklimat bör vi ju uppmuntra ungdomarna till arbete vid varje tillfälle och inte stjäla deras fjuttiga leverbörd! Men jag har lärt mig att om man bara väntar ett par sekunder hinner hjärnan ställa om sig inför omtumlande situationer. Jag slappnade av en sekund. Det hjälpte. Jag kände hur jag blev rationell och att jag hade kontroll över situationen. 

Fortfarande röd i ansiktet sade jag åt honom att jag hade pengarna i bilen. Jag gick till bilen med bären i handen och öppnade förardörren. Sen kastade jag mig in i bilen, startade och körde fort  iväg. Den röda färgen övergick i illrött och pulsen blev skyhög. Jag såg i backspegeln hur grabben skrek och svor mot mig. Det gjorde mig skamsen – och upprymd. Jag satt och gapskrattade i flera minuter – inte för att det var direkt skoj utan det var nog alla spänningar som släppte.

Klockan 1 kom jag upprymd, kladdig från bären och kärnfrisk till kontoret. Problemen var uppenbara. Eftersom jag inte kom på någon bra förklaring, eftersom det inte fanns någon förklaring som en normal och laglydig arbetsgivare skulle klassa som bra, beslöt jag att Tärningen skulle få avgöra bland en rad alternativ. Följande uppstod successivt:

1. Tyst gå in och sätta mig på mitt kontor och låtsas som att det vore en helt vanlig dag.

2. Säga att jag tog en tablett som gjorde att febern helt plötsligt släppte och att det då kändes dumt att vara hemma från jobbet, och samtidigt passa på att berömma Alliansen för de fantastiska medicinerna som kommit till marknaden nu när Apoteket är avmonopoliserat. 

3. Spela febersjuk och låtsas som att jag inte är fullt medveten om var jag är.

4. Vägra att svara på varför jag sjukanmält mig och sen dykt upp sent till jobbet tillsynes helt frisk. D v s totaltystnad.

5. Försöka skämta bort det.

6. Undvika att lämna någon specifik information genom att under hela dagen leka härmapa.

 

Hur det gick berättar jag om i morgon. Tärningen har befallt mig att åka till Värmland (måste alltså sjukskriva mig från jobbet) och det är 90 mil så dags att packa!

 

Min första tärningsupplevelse

Vänninan kom vid 11.30.

Det rös till i hela kroppen när det ringde på dörren. Jag blev alldeles kall och fullkomligt livrädd! Min reaktion var mycket starkare än jag kunnat föreställa mig, men jag sa till mig själv att jag har inget val, Tärningen har bestämt det. 

Känslan att jag löd under en högre makt – som Tärningens apostle – gav mig en smula mod och självförtroende. Min sambo bytte blöja på den lilla så jag släppt in henne. Nu började det, min första tärningsupplevelse:

Jag öppna med ett stort leende och välkomnade henne. ‘Välkommen min förtjusande sommarblomma’ sa jag lite sliskigt och jag förvånades över hur naturligt och upplyftande det kändes. Hon tackade och steg in varefter jag slängde armarna runt henne och gav henne en ordentlig kram. Handen sökte från ryggen till precis ovanför stjärten; den lilla hudfläcken mellan byxkantens slut och där linnet tar vid, och jag brast högljutt ut ‘Ohh vad gott du luktar idag!’.

Ganska snart åt vi frukost i tv-soffan. Jag frågade genast om jag fick förbereda hennes. Vid det här laget hade min sambo gjort oss sällskap och hon såg hur jag enträget gjorde fina smörgåsar. De satt och pratade vid bordet och väntade på att bli serverade. Jag smög fram och gav vänninan hennes tallrik och satte mig brevid med min. Min sambo blev tämligen irriterad och frågade om jag inte hade gjort henne någon frukost. ‘Nej’ svarade jag kort.

Vi åt och jag började söka anledningar att ge henne beröm. Hennes välvårdade och snygga kropp gav mig ett brett underlag. Jag började med att beröma hennes solbränna och fortsatte med att poängtera vilken snygg kropp jag alltid tyckt att hon har. 

‘Har du solat mycket i sommar, sa jag’ och ja det hade hon tydligen. ’Ja du har fått en väldigt snygg kropp.’ Tystnad uppstod för en sekund och min sambo var märkbart irriterad, och inte minst förvånad! Jag gjorde mig redo för nästa attack och kröp upp på soffryggen bakom henne och började sakta massera henne. Förvåningen smittade nu av sig även till väninnan. 

‘Jag vill göra det skönt för dig, du verkar spänd sa jag och log.’ Jag hade kommit in i spelet. Jag var helt uppslukad och det känndes förträfligt. Som att jag kunde göra det på riktigt. ’Eh tack, det var väldigt vad du var sällskaplig idag. Jag hoppas du är lika snäll mot A!’ Av min sambos ansiktsuttryck att döma såg det ut som om hon betraktade en pjäs, vars innehåll hon inte uppskattade.

Det gick en stund innan min sambo spände ögonen i mig. Hon såg fortfarande otroligt förvånad ut och frågade vad jag höll på med. Jag svarade inte. Framgången gjorde mig upprymd, och jag ville ha mer. 

Jag samlade mod och sa ‘Du luktar så gott! Som söt kanel’ samtidigt som jag sakta förde min näsa genom hennes långa blonda hår. Det blev helt tyst och jag var fullt medveten om allvaret och även om jag njöt visste jag att jag inte kunde fortsätta. 

 

…Ganska snart var hon på väg. Det följdes av ett fruktansvärt gräl, som delvis handlade om vad som hade hänt och dels helt andra totalt triviala saker. Men nu ikväll myser jag. Jag är vädligt nöjd med dagens förlopp och känslan av upprymdhet som den gav mig. Jag har dessutom slutit fred med min sambo!

Ser fram emot en ny dag med tärningen och aktivare användning. 

Nu ska jag: 1,2,3 – Sova, 4,5,6 -Spela rockmusik. Det blev… 4!

 

Första spelet

Jag började dagen med att äta frukost och med att bestämma mig, en gång för alla, för att bli tärningsspelare. Min sambo ligger kvar i sängen med vårt barn och sover. Jag har skaffat mig en fin vinröd tärning gjord av plast.

Nu efter frukosten ställs den naturliga frågan om vad ska jag göra härnäst. Hur ska jag börja mitt liv som tärningsspelare? Jag satt kvick upp följande enkla alternativ:

1. Gå in och tjata om sex från min sambo. *Jaget var särskilt fast vid det här förslaget även om det i stor utsträckning utgör vardagen, om än något häftigare.
2. Baka en tårta. –> 1-3 för choklad, 4-6 för Grädde/jordgubbar.
3. Gå in på toa och onanera.

Jag kom nu på mig med att välja tämligen angenäma alternativ. För att utforska världen är jag tvungen att våga föreslå det jag inte gör i normala fall (och ständigt tänja på gränserna). Jag fortsatte något djärvare:

4. Ut och springa en mil.
5. Gå ner blöt och naken till bushållplatsen och fråga om närmaste vägen till en legitimerad VVS-firma. Därefter ta bussen dit och fråga efter lagningslappar till vattensäng.
6. Avvakta sambons kompis, som skulle komma för frukost, och gör ALLT för att till synes ragga upp henne. En lång, small och snygg blondin med pojkvän.

Jag fasar för 4, 5 och 6 samtidigt som jag upplever en sällan skådad spänning inför mitt kommande öde. Redan nu känner jag mig mer levande än på länge.

Nu kastar jag tärningen… Som visar: 6.

*Personligheten kan liknas vid en normalfördelningskurva. Det sansade, lugna, ospontana och av samhället accepterade beteendet ligger i mitten av nf-kurvan och utgör vårt vanligaste och mest använda beteende. Det är oftast de här impulserna vi utgår från i vårt vardagliga liv och Samvetet utgör dess primära upphovsman och polis. Detta beteendet utgörs av Jaget. Det vi spontant väljer och anser riktigt utifrån de erfarneheter och begränsningar som vi har vuxit upp med.

I svansarna återfinns det kaotiska och ofta hemska beteende som vi dagligen försöker undertrycka. Vårt mest anspråkslösa beteende, som samhället lagstiftar och normaliserar mot. De drifter som de flesta av oss inte ens anser utgöra en del av vår natur. Beteenden som vi antingen helt väljer bort eller som utgör en väldigt liten och exklusiv del av vår vardag. Spontanitet, kaos, aggressivitet, våld, grovt sex, ondska, våra primala instinkter.

 

Jag – Tärningsspelare

”Endast när slumpen avgör dina val är Du fullkomligt fri”.

 

Jag läste boken ”Tärningsspelaren” redan för flera år sedan. Konceptet var lika lockande som skrämande. I min inrutade och statiska värld var det en väldigt främmande tanke att låta världen styras av slumpen, kaos. Samtidigt förstod jag fördelarna; endast när man låter de kaotiska sidorna av ens mörka natur släppas fria kan man anses fri. Fri att uppleva alla de känslor som virvlar omkring i det mänskliga psyket och som hämmas av samhällets uppfostran och alla de begränsande influenser som man kommer i kontakt med från det att man föds.  

Samtidigt insåg jag att metoden endast kommer att beprövas av de vars sista hopp är berövat. De som befinner sig på botten och inte kan ta sig upp av egen kraft. Nu är jag där – och nu är jag tärningsspelare. Mitt liv är fullständigt under tärningens kaotiska nyck. Låt spelet börja.