Tärning, o Tärning, du nyckel till Pandorasbox. Du släpper loss mina tyglade demoner och låter dem frossa på världens sovande frukt.

 

Jag har kommit hem från min spontana utflykt till Värmland. Innan jag berättar om vad som hände, för med Tärningen till hands händer det alltid något, måste jag berätta om min ditintills absolut värsta upplevelse med Tärningen:

 

Fortsättning från “Prisa Tärningen!”..

….Jag slog en 6:a. En siffra som det välborstade Jaget vid tidpunkten fasade över. Även om samtliga alternativ kändes påfrestande fruktade jag verkligen inför att leka härmapa mot min chef och mina arbetskamrater. Men jag tog mig i akt, och gick mot kontoret. Tärningen hade ju trots allt väckt mig till liv under de senaste dagarna.

Min t-shirt var alldeles nerkladdad av jordgubbsfläckar men det struntade jag i. Första utmaningen var Eva Linndé, kontorets sexiga lilla receptionist. Jag har alltid misstänkt att hon anställts för sin läckra kropp och har spenderat hela arbetsdagar med att fantisera om hur jag på olika sätt kan förlusta mig med hennes ljuvliga kropp.

Hon hejade glatt och men hejdade sig något när hon såg hur jag såg ut. Förvånat men fortfarande med ett leende på läpparna frågade hon varför jag som anmält mig sjuk, hon tog nämligen emot samtalet, kom till arbetet ett par timmar senare. Jag suckade och svarade: Hej, vad trevligt att se dig! Så långt var det inga problem. Jag undvek dock alla lättjefulla minspel  då jag inte lovat Tärningen något sådant. Förbittrad och förlägen fortsatte jag: Men varför kommer du till jobbet Thomas, jag trodde att du var hemma med feber”! Hon tittade på mig som om jag förnärmat henne. Jag skyndade därifrån. Jag kände hur ansiktet värmde och pulsen som dundrade i pannan. 

Följande möten, medan jag i rask takt gick mot min kontor gick ändå relativt smärtfritt. “Hej!” Hej.. “Jag trodde att du var sjuks.”. Jag trodde att du var sjuks…. sade jag snabbt medan jag kvickt sprang förbi. Jag stängde dörren om mitt arbetsrum och pustade ut.

Dagen flöt på sakta men jag höll mig ur skottelden på min kontor. Arbetsuppgifterna låg på skrivbordet och jag satt och sökte resmål som började på R på Internet när harmonin bröts. Det ringde på min telefon och med ett snabbt kast befallde Tärningen mig att svara. 

“Hej Thomas, det är Christer här skulle du kunna vara vänlig att…” Helvete chefen, tänkte jag. Det här blir katastrof om jag inte av avbryter honom omgående! Högt skrek jag i telefonen ‘Hej Thomas, det är Christer här skulle du kunna vara vänlig att’ innan jag slängde på luren i örat på honom. Han hann dock säga ‘komma till mitt kontor’ innan mitt bordusa telefontrick avbröt honom. Jag var smärtsamts medveten om att jag inte återgäldat de sista orden av hans fras. Jag kände nu hur fruktansvärt jobbigt det här var och jag erkänner att jag under ett ögonblick funderade på att en gång för alla sluta. Men jag ville inte ge upp! Och de senaste dagarna hade som sagt varit väldigt upplyftande för min härjade själ.

Så jag tog upp telefonen och slog in chefens anknytning. “Ja det är…” svarade han. Jag skrek ut ‘komma till mitt kontor. Ja det är…’ och slängde på luren. Jag blev yr och svetten rann över hela kroppen. Till skillnad från mina tidigare äventyr kändes nuvarande situation bara påfrestande. Ett par sekunder senare ringde telefonen igen. Jag behövde inte titta på displayen för att veta vem det var. Jag var livrädd och stod handfallen. Jag tänkte att jag hade varit en god medarbetare under de senaste åren.. Det här är ingeting om ett par veckor…

Jag visste att jag behövde återfå kontroll. Mitt i mitt inre kaos slog det mig, och jag förundrades över hur dum jag varit som i min mest kaotiska situation inte direkt hade tagit hjälp av Tärningen. Den låg ju där på mitt bord, och innefattade all värdslig visdom. Okej, jag kan inte känna så här, Tärningen får avgöra hur jag bör reagera (givetvis fortfarande under premissen som härmapa). Jag lugnade mig och skissade fram ett par förslag:

1. Agera cool-lugnt.

2. Ombytligt. Ett axplock av samtliga övriga förslag. Växla spontant utan Tärningens hjälp.

3. Som Lasse Kroner i Bingo Lotto. Avsluta dessutom varje mening med frasen ‘vilken låda väljer du?’.

4. Känn dig skräckslagen.

5. Nervöst.

6. Intensivt.

Jag slog en 2a. Jag ansåg mig något orättvist behandlad av Tärningen men samtidigt stärkt. Jag började med cool-lugnt. Det var skönt.

Ganska snart blev det nödvändigt med ett toalett besök. Jag funderade på att kissa i blomkrukan, och började genast fundera på konsekvenserna av det för den lilla växten, men erinrade mig om att jag var cool-lugn. Med självförtroende gick jag till toaletten.

Väl klar, så var jag nervös. Jag öppnade försiktigt toadörren och stack ut huvuudet för att se om någon var där. Kusten var klar så jag smög försiktigt tillbaka till mitt rum. Där satt chefen. På min besöksstol och han hade sett mig. Jaget drabbades av akut knäsvag och helt naturligt övergick min personlighet till skräckslagen. Jag tog fast i dörren. Jag var genuint rädd. Hej Thomas sa chefen, “kom in och sätt dig”! Jag var tyst och drog sakta handen längst väggen medan jag försiktigt gick till mitt skrivbord. Jag satte mig ner och sa väldigt tyst ‘Hej Thomas, kom in och sätt dig’ samtidigt som jag tittade ner i skrivbordet.

Han tittade en ganska lång stund på mig. Han såg inte arg ut vilket gjorde mig otroligt glad. Men glad var inget alternativ. “Hur mår du Thomas? Jag hörde att du egentligen var sjukskriven”. Jag hoppade upp från stolen och sa högt och tydligt, intensivt, ‘Hur mår DU Thomas? Jag hörde att du EGENTLIGEN VAR SJUKSKRIVEN!!!!’. Jag tittade fort bort, jag hade inte mod att titta honom i ögonen. Jag märkte att han var irriterad. Och tacka fan för det!

Efter ett långt ögonblick reste han sig och sade: “Jag tycker att du borde gå hem och vila ut. Ta en lång helg och och kom tillbaka på tisdag. Då skall du och jag ha ett samtal och då förväntar jag mig att du uppför dig som en vuxen..” Han avvakta som för att ställa ett ultimatum men avbröt sig och började istället att gå ut. 

Glatt och muntert med ett stort leende på läpparna svarade jag ‘Jag tycker att du borde gå hem och vila ut. Ta en lång…..’ och avslutade med ‘vilken låda väljer du?’. Efter det samlade mig i ett par minuter och gick raskt hem. Det var en helt otrolig dag. Kvällen vilken jag spenderade med min sambo var underbar. Jag mådde helt  fantastiskt.

 

Följande dag sjukanmälde jag mig, och for till Värmland. Enligt Tärningens nyck.